Etikk
Vem äger mitt Facebookkonto?
”Varför skulle jag inte kunna bli vän med en patient på Facebook, likaväl som jag blir vän med någon jag sagt hej till på en fest?”.
Gjesteskribent: Anne Berndt, Ansvarig biomedicinska analytikerfrågor, Vårdforbundet
Vid ett reflektionstillfälle när ett dilemma om vänförfrågan för Facebook från patient diskuterades, svarade en ung biomedicinsk analytiker: ”Varför skulle jag inte kunna bli vän med en patient på Facebook, likaväl som jag blir vän med någon jag sagt hej till på en fest?”. Vid samma tillfälle ställde sig en äldre biomedicinsk analytiker helt avståndstagande till tanken att bli Facebookvän med en patient; tänk om jag släpper in en ”stalker” till mitt Facebookkonto?
En offentlig arena
Idag används Facebook som en offentlig arena där man väljer in eller väljer ut ”vänner” – oftast utan hänsyn till potentiella konsekvenser för ens professionella sammanhang. För många är sociala medier som Facebook, Twitter, Instagram och bloggar en del av vardagen. Samtal i realtid på samma vis som över en kopp kaffe, och många gånger med fler personer samtidigt. Men skillnaden mellan detta och mötet på caféet är att det alltid kommer att finnas en digital dokumentation. Orden, både de förhastade och de genomtänkta, kommer att finnas sparade, utan nyansering, tolkade av läsaren och de kan delas, spridas och retweetas. Och det räcker inte att trycka ”delete” om man ångrar sig. I dessa medier kan det privata och professionella överlappa, sudda ut gränserna med risk för oönskade konsekvenser.
Vilken policy har arbetsgivaren?
Det finns arbetsgivare som uppmuntrar biomedicinska analytiker att vara aktiva på arbetsgivarens Facebooksidor och Twitter. Delvis i syfte att sprida kunskap och kännedom om vår profession och vårt bidrag till hälso- och sjukvården, men också för nätverkande och erfarenhetsutbyte.
Det är viktigt att ha klart för sig vilken policy arbetsgivaren har. Norska sjuksköterskor har dragits inför arbetsdomstolen efter att på Facebook och andra sociala medier ha kritiserat ett beslut om tätare helgtjänstgöring. Enligt Norsk sykepleierforbund var sjuksköterskornas kommentarer inget annat än spontana reaktioner från frustrerade anställda, men arbetsgivareföreningen anser att de begått brott mot fredsplikten som gäller när det finns kollektivavtal. Som anställd har man ofta rätt att öppet kritisera sin arbetsgivare, även i sociala medier, men kanske är det klokt att i första hand uttrycka sin kritik internt?
”I slutändan är det du som ansvarar för ditt Facebookkonto och hur du balanserar på linjen mellan privat och professionell”
Anne Berndt
Publicera bilder?
Biomedicinska analytiker tenderar att vara försiktiga och delar inte mycket från arbetsdagen. När det gäller sekretess (taushetsplikt, red. anm.) är nog de flesta fullt på det klara med att ingen som helst patientinformation får vidarebefordras, men ändå händer det misstag. En svensk röntgensjuksköterska har blivit anmäld för brott mot sekretess efter att ha lagt upp en bild på en röntgad skalle på Facebook. Röntgensjuksköterskan ansåg antagligen att bilden var helt avidentifierad, men det finns risk att flera uppgifter kombineras och möjliggör identifiering.
Det finns situationer då jag som biomedicinsk analytiker kan uppleva ett dilemma att ge mig in i diskussioner på nätet då frågor rör mitt kompetensområde. Svarar jag som mig själv eller utifrån min profession i diskussionen som rör blodgivning? Eller i diskussioner om självtester och kanske rent av egen behandling med antibiotika från webbshoppar? Har jag ett ansvar eller inte?
Blundar eller agerar
Det är vanligt att patienter med allvarliga sjukdomar bloggar om sin situation. Här kan det uppstå en dilemmasituation om jag känner igen patienten; ska jag läsa eller inte? Om jag möter patienten, kan jag på något vis antyda att jag har tagit del av bloggen? Kanske avstår jag från att läsa, för att det känns för intimt att komma in i patientens privata sfär, men jag ser att bloggen är läst och kommenterad på av andra.
Genom att ta del av kollegors och andra medarbetares liv på nätet, kan jag också komma att se sådant jag inte vet hur jag bör hantera. Den ”sjuka” kollegan som statusuppdaterar från gymmet eller kollegan som ofta checkar-in på krogar och barer och är mycket ofräsch på måndagar - vad gör jag? Blundar eller agerar?
Det är ditt ansvar!
På fråga om vem som äger mitt Facebook-konto finns kanske inte ett givet svar? Jag har mitt svar och omgivningen kanske ett annat. Linje mellan den professionella och privata världen på internet är skör och oklar. Men om du skulle välja att bli Facebookvän med en patient, så ska du nog i fortsättningen undvika den professionella kontakten. Trots att alla dina vänner och bekanta är potentiella patienter.
I slutändan är det du som ansvarar för ditt Facebookkonto och hur du balanserar på linjen mellan privat och professionell. Och med litet eftertanke och ansvarskänsla, så utgör sociala medier en fantastisk möjlighet till kontakt, nätverkande och erfarenhetsutbyte som många av oss inte vill vara utan. Inte jag i alla fall!